| Hans Isaksson om Peter Englund Mattias Gardell har just tagit emot Jan Myrdalsällskapets ”Leninpris” som med början i år skall utdelas till författare eller konstnärer som verkar i Myrdals oböjliga och samtidskritiska anda. I fjol blev Gardell professor i jämförande religionsvetenskap vid Uppsala Gardell. Genom bl a sina böcker, artiklar och föredrag har han i väl dokumenterade texter försökt exponera och motverka islamofobin i västvärlden före och efterasse 2001 samt det ökade bruket av tortyr som tog fart sedan USA utlyst det s k kriget mot terrorismen. Alla har nog inte gillat detta, men att öppet säga det kan vara svårt. Gardell har varit en i vida kretsar respekterad, författande vetenskapsman. Men Gardell kommer nog inte in i Svenska Akademien, om han till äventyrs skulle vilja det. Att han och priset skulle bli angripna var lätt att förutse, men att det skulle bli Peter Englund, den mediavänlige, tilltänkte ständige sekreteraren för Akademien, som skulle kasta första stenen kan för mindre pålästa komma överraskande. Att acceptera ett pris som förenar Myrdal och Lenin i sitt namn är i rådande kulturklimat sannerligen ett bevis på mottagarens principfasthet och vilja att gå mot strömmen. Om Peter Englund kan man knappast inte säga detsamma. Han erbjuder sig i DN å andra sidan att modigt att instifta "Pol Pot-priset", som ska delas ut till Mattias Gardell varje år, "förutsatt att det inte dyker upp någon akademiker som är än mer naiv och historielös, men det förefaller osannolikt". Det är ett litterärt och polemiskt mästerstycke att på så begränsat utrymme i ett par satser nedlägga 1)Gardell själv 2)Pol Pot, som har inspirerat 3) Jan Myrdal - om det inte var tvärtom - och 4) Lenin som har inspirerat dem alla –eller var det tvärtom? 5) Styrelsen för Jan Myrdalsällskapet (som PE liknar vid sina två katter som tänkes assistera honom vid hans egen prisutdelning). Allt detta klarar Englund dessutom synbarligen utan att behöva styrka Gardells ”naivitet och historielöshet” på annat sätt än genom hans villighet att ta emot Myrdalpriset. Om man bortser från Peter Englunds tidigare sysselsättningar och bortser från hans gärning som historiker finner man i hans aktuella aktivitet som skriftställare och politiskt aktiv en nyckel till den avsmak han uppenbarligen känner för folk som Gardell, Myrdal och mot kommunister i allmänhet. Den f d DFFG:aren tycks nu anse, att Vietnamkriget var ett inbördeskrig, som USA mot sin vilja drogs in i. På Balkan ivrade han för att NATO skulle bomba Serbien och var med och organiserade Sarajevolistan. När t ex Göran Persson raskt 2003 kunde karakterisera USA:s senaste Irakkrig som folkrättsstridigt reste Englund som hos ockupationsarmén ”inbäddad” Expressenjournalist dit. Det tog Englund ytterligare 4 år på sig för att inse att kriget var ”orättfärdigt”. USA:s överfall på Afghanistan tycks han inte ha något ont att säga om. Men att redovisa sina utanför bombliberalismen underliggande rätt extrema ståndpunkter lämpar sig inte för den liberale humanisten Englund. Bättre jönsa sig på två rader i DN. Och därefter kråma sig inför flera hundra reaktionära ignoranter, som nu fått upp ögonen för honom och som i förtjust dreglande one-liners på hans blogg hyllar honom för hans uttalande. För att inte liksom Gardell behöva schavottera som ”historielösa” måste vi tyvärr själva beröra ett stycke nutidshistoria – närmare bestämt Peter Englunds egen. Det framgår inte om Englund överhuvudtaget har läst något av Gardells arbeten. Men självfallet har Englund andra, vederhäftiga källor då han som historiker och inför sitt tillträde till högsätet på den svenska parnassen yttrar sig så kategoriskt om pristagaren. Man måste förstå honom om han är så försiktig med att avslöja dem, eftersom det inte är så länge sedan han slutade vid Militära underrättelse- och Säkerhetstjänsten, MUST. Där har man bl a hållit reda på folk som Gardell och Myrdal och många, många fler. Det är dock inte känt om Englund arbetade för Kontoret för särskild inhämtning därstädes, som sysslade just med att rekrytera infiltratörer samt anlitat journalister, advokater och andra akademiker som på uppdrag inhämtat information[1]. Det tycks inte har utgjort något hinder –i värsta fall tvärtom - för MUST att anställa honom att han var/varit med i DFFG och SSU, där han arbetade entristiskt för det trotskistiska Arbetarförbundet Offensiv, och så småningom därför uteslöts. Det blir en inte helt ointressant fråga för historiker om 50 år att klarlägga om hans anställning vid MUST skedde före, under eller efter hans utträde ur dessa organisationer. Eller när anställningen upphört, om den överhuvudtaget har gjort det. Men Englund kan säkert ha varit en hedersman som bara var naiv och saknade historiskt perspektiv på den verksamhet som anställningen vid MUST innebar. Likt Björn Rosengren på porrklubb missförstod han kanske bara situationen och att ”särskild inhämtning” innebar att hämta pilsner åt de riktiga spionerna. Likt Björn Rosengren på porrklubb missförstod han kanske bara situationen och att ”särskild inhämtning” innebar att hämta pilsner åt de riktiga spionerna. Hans Isaksson |