| Ur Göteborgs-Posten, 2 maj 2009: Kulturpanelen Fråga: Jan Myrdal är jättearg på Akademiens Peter Englund som gjort sig rolig över Jan Myrdal-sällskapets Leninpris och mottagaren Mattias Gardell (Expressen/GT 27/4). Hur bra är det som kulturbråk? (Hur många fyrar?) Olivia Bergdahl, estradpoet: Jag är född 1989. Jag minns varken Folkhemmet, Berlinmuren eller Sovjetunionen. Vad 60-, 70- och 80-talet beträffar grundar jag min uppfattning på bilder i Populära Historia, vad Lenin beträffar är han lika avlägsen som Karl XII. Och Pol Pot? Samma sak - viktigt, men svårt att relatera till. Liksom detta kulurbråk. Så fort Myrdal äntrar scenen blir det ju rätt tragikomiskt - men hur många fyrar? Hur många bryr sig? Det är väl betydligt mer intressant att Leninpriset på 100 000 knappt har uppmärktsammats alls. Lars Lönnroth, litteraturprofessor: Fem fyrar räcker inte på långa vägar. Peter Englund och hans katter är värda guldmedalj för beslutet att tilldela Mattias Gardell Pol Pot-priset som komplement till det Leninpris han redan fått av Jan Myrdalsälskappet. Därmed har Akademiens nye telesman lyckats med det berömvärda konststycket att inte bara sätta en samling pseudoradikala dumsnutar på pottan utan också höja sitt eget ämbetes status. En kvick och slagfärdig ständig sekreterare vill vi gärna se, liksom på salig Rosensteins tid! Elin Boardy, författare: Jag skulle nog ge bråket fem fyrar av fem. Det innehåller allt: ett pris med ett något daterat namn, en kritisk och ironsik akademiledemot, diskussioner om kommunismens förbrytelser, en jättearg Jan Myrdal, bloggar och kultursidor, you name it! En förstaklassig julturkonflikt helt enkelt. Sista fyren tändes av Mattias Gardell svar, som varken var a) uppbragt missförstått eller b) också jätteargt. |