| Ur Borås Tidning, 15 april 2009: Från Varberg till Lenin  Den som anländer till det lilla trivsamma hotell Gästis i Varberg möts av en bild som föreställer Jan Myrdal på väg ut. Det är dock inte den dörren hotellgästen ska benyttja sig av. En eller annan kanske skulle stegra sig inför eventualiteten av att behöva trängas med Myrdal. Det gäller dock inte hotellets innehavare, Lasse Diding, som gärna försvarar det gamla Sovjet och som i sitt etablissemang har en mångomtalad bassäng kallad Leninbadet och många kommunistaffischer på väggarna, och som inte ser några problem med Lenin. Han menar att vi kommer att få se en omvärdering av den man som införde terrorn som ett oundgängligt inslag i den bolsjevikiska statskupp som ibland kallas revolution. Segrarna skriver historien, menar Diding, och därför kommer en annan bild att med tiden ersätta den nuvarande. Detta är typiskt för vänsterns historierevisionism som inte är på något sätt annorlunda än den nazistiska revisionismen. Man förnekar även de mest välbelagda historiska fakta. Utan att mötas av några kraftigare reaktioner. I Sverige är man nämligen så van vid den intellektuella vänsterns gullande med vänsterdiktaturer. Från Kuba, Sovjet, Kampuchea, Vietnam, DDR och Kina till Nordkorea. Diding som är medlem i Jan Myrdalsällskapets styrelse tycker också att det behövs uppkäftiga personer som inte accepterar allt som för dagen är politiskt korrekt. Det må vara. Men en person som är komplett blind inför Pol Pots illgärningar och Maos katastrofpolitik och försvarar massakern på Himmelska Fridens torg kan inte tas på fullt allvar. Vad Lenin anbelangar så var det han som personligen beordrade massakrer på kulakerna, prästerna och vitgardisterna i Volgaområdet. Han skapade koncentrationsläger. För att bara nämna några få av hans ansträngningar. I ett brev skrev han: ”Vi måste (…) lansera massterror omedelbart”. Nu har ett Leninpris instiftats av dem som bildat beundrarsällskapet för Jan Myrdal, vilket skedde för ett drygt år sedan. Ett pris till Myrdals och Lenins ära. 100.000 kronor är ingen föraktlig summa. Pengar finns det visst. Bland pristagarna till det i Sovjet utdelade Leninpriset återfinns Castro, Chrusjtjov, Bresjnev och Kádár. Förste pristagare av det i Varberg utdelade Leninpriset blev religionshistorikern Mattias Gardell som inte tycks nämnvärt störd av att förknippas med Lenin. Hans försvar för att ta emot ett pris med så dystra associationer är att han tagit emot pris av kungen utan att vara rojalist. Nu måste vi tala om äpplen och päron. Att förknippas med den svenske monarken är inte detsamma som att förknippas med en diktator. Att belönas av diktatursvärmare borde vara oroväckande för en akademiker, men i Sverige upplevs vänsterdiktaturer inte alltid som ett problem. Lasse Diding säger till Fokus att Leninpriset inte uppkallats efter Lenin! Kanske dags att mobilisera de avdankade kremlologerna för att få en begriplig förklaring till det påståendet. Lek med tanken att någon instiftar ett Hitlerpris, skrev Nya Wermlandstidningen. Det skulle vara svårt att hävda att det inte har med Hitler att göra. Peter Englund, professor i historia och akademiledamot, bemöter det hela med ironi. Han instiftar Pol Potpriset på en miljard mark i 1923 års värde. Men i övrigt har kanske allmänheten för länge sedan slutat att ta Jan Myrdal på allvar. Lennart Hjelmstedt Foto: Scanpix |