| Ur Hallands Nyheter, 17 oktober 2007: Humanistens klagan Humanism; enligt svenska akademins ordlista "åskådning eller kulturströmning som framhäver det allsidigt mänskliga". Svenska Humanistiska Förbundet arbetar för att förankra de humanistiska värderingarna i samhället; i onsdas var dess ordförande Anders Björnsson på besök i Varberg. Man kunde tycka att det humanistiska synsättet skulle vara en självklarhet i ett upplyst samhälle. Men man har det samhällsklimat man förtjänar, bildning, kulturarv och tolerans behöver alltid sina vapendragare. En sådan är anrika Svenska Humanistiska Förbundet, grundat 1896, som vill vara en bred och öppen rörelse för alla som på olika sätt är intresserade av humanistisk bildning. - Vi vill både föra vidare och ompröva ett humanistiskt bildningsarv och hålla diskussionen levande om humanistiska värden. Vi jobbar traditionellt med föreläsningar, debatter, resor och skriftutgivning, berättar Anders Björnsson som övertog ordförande klubban år 1997. Humanistiska förbundet har i dag 4 500 medlemmar fördelade på 37 olika lokalförbund över landet. Ett sådant finns i Varberg där Anders Björnsson i veckan föreläste under ämnet "Finlands och Sveriges gemensamma historia". - Det finns i västvärlden en utbredd historielöshet. Kanske beror det på att 1900-talet i så hög grad präglades av modernismen. Det var det nya som gällde, det som skedde innan dess har seglat in i den stora glömskan. Här speglar de lokala förbunden en viktig roll för att sprida kunskap. Många som kommer är redan frälsta, men det finns alltid något att lära sig! Själv brukar jag slå ett slag för den store sufiske skalden Rumi som levde på 1200-talet. Svenska Humanistiska Förbundet sammanblandas inte sällan med Förbundet Humanisterna. Något som inte ses med helt blida ögon av Anders Björnsson och medlemmarna. - Det är olyckligt att namnen är så snarlika eftersom vi står för så olika värderingar. Förbundet Humanisterna profilerar sig starkt som en ateistisk kamporganisation och jag kan tycka att de i många stycken är både omdömeslösa och fördomsfulla. Honnörsordet för en sann humanist är öppenhet, resonemang och kritisk granskning. Inte fundamentalism. Anders Björnsson tycker att humanioran i västvärlden och Sveriges universitetssystem hamnat i bakvattnet. Ämnet latin är utrotningshotat, språken för en tynanade tillvaro, liksom filosofin. - Det vikande intresset för främmande språk är märkligt med tanke på det globala samhälle vi numera lever i. Latinkunskaperna är oerhört viktiga för källforskning. Filosofin behövs mer än någonsin för att problematisera och diskutera tekniska och vetenskapliga landvinningar. Universitet och högskolor har lagt krokben för sig själva när de inte slår vakt om humanioran bättre. Dessutom finns det en utbredd rädsla för elittänkande, men det behövs både elit och bredd i utbildningssystemet. En möjlig väg att öka intresset för humaniora tror Anders Björnsson är att starta tidigt i åldrarna. - Barn i tio-tolvårsåldern är oerhört receptiva. Ett bra exempel är satsningen på svenska musikskolor som också givit resultat i en blomstrande svensk musikexport. Varför inte skapa ett tidigt intresse för filosofi, språk, konst, historia? Man behöver träna intellektet lika väl som fysiken. Humanismen är också en livshållning, mänskligheten behöver helt enkelt räddas från sin egen undergång. I tider av klimatkris, finanskris och lågkonjunktur behövs de reflekterande krafterna mer än någonsin. Anders Björnsson har ett förflutet i den svenska vänsterrörelsen, en rörelse som inte direkt utmärkte sig för tolerans. Hur ser han på den tiden? - Jag skulle inte velat vara utan de åren. Visst fanns det mycket som var fel - inte minst arrogans och intolerans. Vi såg marxismen som en vetenskap, kopplade inte ihop den med verkligheten. Men vänsterrörelsen tog vissa viktiga fighter, där fanns trors allt en genuin känsla för demokrati. Nå, hur blir man då en sann humanist? - God historisk allmänbildning, språkkunskaper och en viss inblick i filosofiskt tänkande är goda redskap. En humanist reflekterar, lär sig tänka i ordnade banor, systematiserar och sätter frågorna i relation till både samtid och dåtid. Och misstror inte annan kunskap. Det är viktigt att inkludera, inte exkludera. Låt oss avsluta med ett citat ur skriften "Om humanismen": "Olikhet och mångfald är - vågar man påstå - ett humanistiskt normaltillstånd, eller åtminstone något man varje dag borde önska sig. När alla tänker samma tankar finns det inga garantier för att något farligt inte skall hända." Lotta Bergström |