Hotell Gästis

Ett enkelt gästgiveri fyllt med skräp

Redan under 1800-talet var Gästis populärt bland vanligt folk i Varberg.

Under Magnus Ladulås dagar förbjöds herremän att våldgästa bönder och ett nät av gästgiverier skapades över hela Sverige för att tillhandahålla husrum, lyse, mat och dryck samt hästar åt de resande. I den halvstatliga hanteringen fick gästgivarna privilegier som monopol på sprithantering och dessutom slapp deras drängar att göra militärtjänst.
Från 1600-talet låg gästgiveriet vid Varbergs torg och 1892 flyttade det till Torellska huset. I denna byggnad från 1700-talet hade den sedermera världsberömde geologen Otto Torell vuxit upp. När Gästis matsal nyligen renoverades och lager efter lager av 1800-talstapeter skalades bort från de gamla väggarna, upptäcktes att rummet ursprungligen varit klätt med patientbrev till Torells far ögonläkaren.

Ståndsmässig toalett med vy över Engelska parken.

Sedan gästgiveriet flyttat fick det snart konkurrens av det stora och exklusiva Stadshotellet. På Gästis fanns bara ett tiotal mycket enkla rum jämte krog med mat, öl och brännvin.

Hotellet värnar gästernas mentala och fysiska hälsa.

Bland de resande hade Gästis inte alltid det bästa ryktet. Men varbergsborna, som sällan var ute och reste, tyckte det var ett spännande hus där det söps, slogs och skvallrades.
Det enkla Gästis fick nytt liv när den första semesterveckan infördes på 1930-talet. Vanligt folk hade inte råd med Stadshotellets hutlösa priser och Gästis låg nära järnvägen som förde sommargästerna till Varberg.
När Lasse Diding tog över hotellet 1987 var det fortfarande ett mycket enkelt ställe med trettio rum och endast två toaletter. Under de år som

Uppförandekod för gäster och
personal i hotellets entré.

gått sedan dess har oavbrutna ombyggnader och tillbyggnader skapat ett hotell med sextio rum, sjuttio toaletter och en hiss. Under dessa år har hotellet också fyllts av mer eller mindre värdelösa samlarobjekt.
— Jag började samla vid tre års ålder, säger Lasse Diding, och har sedan dess aldrig kastat något. Medan många andra kapsylsamlare trappar ner i tioårsåldern bygger jag fortfarande på min samling genom regelbundna resor till kapsylernas hemland Polen.
Tillsammans med fem tusen glasspinnar är kapsylerna en av få samlingar som ännu inte representeras i huset. Här finns däremot mer än två tusen tryckalster från all världens museishoppar. På Gästis väggar

Vittberesta resväskor kvarglömda på Gästis.

blandas de med stulna förbudsskyltar som gör en stor mängd aktiviteter otillåtna för hotellets gäster. I huset finns också en samling kakelugnar och vackra handfat från 1800-talet. En speciell avdelning är prylar upphittade vid ombyggnad av det gamla huset: öl- och spritflaskor, verktyg, tre små dockor, några förtorkade djur och ett paket Radix kondomer från 30-talet.
Genom samlingarna lever det gamla gästgiveriets enkla och generösa själ vidare, menar hotellets ägare. Att samla är ett sätt att leva och precis som alla livets upplevelser är intressanta finns det ingenting som inte är värt att spara på.