| Ur Göteborgs-Posten, 16 augusti 2009: Hotelldirektören med Lenin i källaren  Sommarvarberg är inte bara kurortsliv, fästning, bockstensman, tåg- och nakenbad. Här finns också världens mest belästa hotelldirektör, tillika framångsrik affärsman, kapsylsamlare, kommunist och provokatör. Hans namn är Lasse Diding, 56 åt och sedan 22 år ägare till Hotell Gästis. Ett hotell som blivit hans livsverk, inrymt i ett rött hus snett emot järnvägsstationen och med utsikt över engelska parken. Där tar han emot, klädd i shorts och sliten manchesterkavaj. Hårfästet har krupit upp och ansiktet fårats en aning sedan jag första gången träffade honom. Då var han 17 år och berättade inför en försummad församling om hur Varbergs FNL-grupp tjänade pengar genom att ordna lotterier. Det var i en tid då vi klippte bort jeansmärket för att inte gå omkring med reklam på byxorna. Och då allt som luktade kommersiellt jippo - till exempel lotterier - sågs med största misstänksamhet, allra helst i de vänsterradikala kretsar där Lasse Diding gjort entre. - Minns du? De blev alldeles tysta, säger Lasse när vi sitter i trädgården till Nordblomska villan som han köpte för 5,7 miljoner 2003. Då Varbergs dyraste. Från den har man utsikt över fästningen och havet. Själva villan håller på att renoveras och Lasse bor i ett annex på trettio kvadrat med en Moabild på toalettdörren, Hjalmar Branting som nötknäppare på hyllan och böcker överallt. Han är sig lik från ungdomen vad gäller läsning, politiska ideer och förmåga att tjäna pengar. - Affärer kan jag göra i sömnen. Jag är duktig på det. Det har jag fått från en fräck jävel till pappa, säger Lsse.  Pappa bertil var också en känd varbergsprofil. Han lämnade efter sig ett femtiotal miljoner då han gick bort, 90 år gammal, för fem år sedan. Han sjänade sina första pengar på Fästningsterrassens kafe. Då han insåg att kriget skulle komma köpta han femtusen kilo kaffe. Under krigsåren baserades kafferansonen på inköpen året innan kriget bröt ut. Det gjorde Didings kafe till det enda som alltid kunde servera riktigt kaffe under hela kriget. - Jag är väl ett typexempel på ett borgerligt barn som blir kommunist. Men jag läste på allvar. Gör man det så har man det med sig även om man förändras. Och som egen företagare kan jag vara fri. Jag kan vara en knäppgök. En galen hotelldirektör kan till och med vara en fördel rent kommersiellt. Lasse tog över hotellet efter en av sina bröder. Då arbetade han som lärare i svenska och historia. - Från början, när jag tog över, tänkte jag bara att jag ska tjäna pengar som fan så jag får tid att läsa böcker. Jag läst tiotusen böcker i mitt liv. Jag läste för att bli bäst. Och läste varje rad, annars tyckte jag det var fusk. Men jag gick ingenting uträttat innan jag tog över hotellet. Då var Gästis nedslitet. Lasse lät riva och bygga om och bygga ut och han inredde ett hotell där varje detalj var genomtänkt av Lasse själv. Ingenting lämnade han åt slumpen. Eller åt någon annan. Resultatet blev olikt andra hotell. Vart och ett av de sextio rummen är unikt. Inget liknar något annat. I korridorer, på toaletter, i matsalar, konferenslokaler, rök- och vilorum finns böcker, böcker och böcker. 15 000. På väggarna revolutionära affischer, porträtt av ryska bolsjeviker och Che Guevara och Mao, stulna förbjudsskyltar, en äkta Torsten Hurell eller n falsk Ernst Billgren. - Vi tar hissen upp, säger Lasse när han tar oss runt i hotellets vindlande korridorer och trappor. Hissen har han själv inrett. Men särskilt stolt är han över synen som möter oss i hissfönster mot det sm normalt är en kal vägg. Väggen är tapetserad med gamla bokomslag.  Det mesta av inredningen har hämtats ur Lasse Didings många och ofta värdelösa, samlingar (även om hans stora samling kapsyler ännu inte fått någon plats på hotellet). För att få plats med samlingarna har han hyrt ett förråd på Monaks fabriksområde där han fyllt 250 kvadrat med böcker, lampor, skåp, stolar, bord, Leninbyster, tavlor och tryck i en mångd som överträffar de flesta second hand-butikerna. I hotellets källare finns Leninbadet i koboltblått kakel på väggar, golv och tak. Det är byggt som en kopia av revolutionären Lenins favorutbad. Det stod färdigt för två år sedan. Samma år som Lasse Diding utnämndes till årets företagare i Varberg och inför andra företagre fick hålla tacktal om kommunismens förträfflighet. Badet har hetvattenbassäng, bubbelbad, ångbastu, fotbad och en avdelning för massage och behandlingar. Från väggar och i takkronor brunner levande ljus. I tapphallen ner till badet hänger Lenins relief i brons. Samma relief har skurits ut i träet på om klädningsrummens skåpsdörrar. Inne på herrtoaletten kan man kissa under överinseende av kamrat Stalin. Varför Lenin? - För att Lenin är en historisk person som tog Ryssland ur första värlfskriget och räddade livet på miljontals människor och vände sig emot koloniallismen. För det är han värd en plats i historien, säger Lasse. Lasse är en av initiativtagarna till Jan Myrdalsällskapet - och troligen det fan som läst mer av Jan Myrdal än någon annan. Han är också finansiär till Jan Myrdal stora pris, 100 000 kronor till en författare eller konstnär "som verkar i Jan Myrdals samhällskritiska och upproriska tradition". Priset bär namnet Leninpriset I år delades det ut för första gången. Mottagare var professor Mattias Gardell. Namnet på priset väckte rabalder. Bland häcklarna fanns historikern och akademiledamoten Peter Englund som gick i svaromål genom att instifta Pol Pot-priset som han tilldelade Mattias Gardell för hans påstådda naivitet och historielöshet. Det gör att Lasse Diding nu ruvar på hämnd mot Svenska akademien. Kanske kommer den på årets bokmässa då Hotell Gästis ska vara närvarande för att lansera sig som landets främsta bokhotell. Då ska Lenin få vara med. När vi går ut ur hotellet pekar Lasse på några kassar med böcker innanför entredörren. Det är Varbergsbor som lämnar in gamla böcker till Lasse i stället för att slänga dem. De som är så bra att Lasse själv skulle vilja läsa dem använder han för att fylla på i bokhyllorna eftersom många gäster tar med sig en bok hem. - En del klipper bort sina namn innan de lämnar in blckerna hit, säger Lasse och visar försättsbladet i några av de nyinkomna. - Jag tror jag vet vem som lämnat in den här. Det är nog en som var med i partiet och nu jobbar som tjänsteman i kommunen. Många vill dölja sitt förflutna av någon anledning. Per Nygren |