| Ur Göteborgs-Posten, 13 Februaru 2010: Panelen... Leninpriset (Jan Myrdals) tilldelades en glad Roy Andersson. Hur glad skulle du bli? Fabian Kallerdahl musiker Det är ett märkligt namn på ett pris vars mottagare enligt instiftarna ska verka samhällskritiskt och upproriskt. Det hade nog inte funkat speciellt bra hos Lenin. Jag tycker Roy Andersson är fantastisk och jag skulle nog bli hedrad av att få samma pris som han, oavsett om det hette Leninpriset eller Berlusconipriset. Nobel hittade på dynamit och han har ett fredspris. När vi inser vad dynamit och krut kan bringa för skada kommer vi att avstå ifrån att använda dem, menade han.
Stämde tyvärr inte. Lars Lönnroth
litteraturprofessor Glad såsom fågeln i morgon-
stunden hälsar jag Lenin i friska natur'n. Äntligen nalkas den ljuvliga stunden: Glagfåglar alla ska släppas ur bur'n. Knektar och folkkommissarier små Hoppa och slå, Hoppa och slå. Elin Boardy
författare Jag har för det första rätt svårt att tänka mig att en kvinna (eller någon annan i min generation) skulle få priset. Egentligen är det väl två frågor och inte en: Skulle jag bli glad? Skulle jag tacka ja?
Att bli uppmärksammad för något (en produktion, en gärning) och få beröm för det är väl förstås glädjande i de allra flesta fall. Och hundra tusen pix är ju hundra tusen pix, men det får samtidigt vara någon måtta! Det blir en Ullevikonsert i sommar trots allt. Vilken framtid har arenarocken? Lars Lönnroth
litteraturprofessor Med tanke på att dinosaurierna ännu några miljoner år efter sin död är omåttligt populära, inte minst bland barnen, vill jag gärna tänka mig att även arenarocken har en framtid. Varför inte kombinera öronbedövande rockgalor på Ullevi med utdelandet av Jan Myrdals Leninpris samt en parad av gamla sovjetiska skräcködlor? Festligt, folkligt, fullsatt! Vi som är mindre folkliga kunde under tiden bege oss ut på landet med några bra böcker, en korg franska ostar och ett gott rödvin.
|