| Ur Restauratören, nr 20 2007: Egensinne med gästen i centrum  Ett litet djuprött familjehotell som inte liknar något annat. Originellt, enkelt och mycket personligt. Ägaren Lasse Diding lägger ner hela sin själ i vad han kallar sitt livsprojekt. Det får inte bli pretentiöst och gäster ska aldrig känna sig bortkomna eller underlägsna de anställda, säger han. Livsprojektet heter Hotell Gästis, ligger ett stenkast från havet, mitt emot engelska parken i centrala Varberg, och är fullbelagt även regniga sommardagar. I det här hotellet – fastigheten har anor från 1700-talet och hotellrörelsen från 1800-talet – har varken arkitekter eller designer släppts loss.Det finns alltså ingen sparsmakad minimalistisk inredning, inga rum med opersonliga standardlösningar. Däremot mängder av böcker i ringlande korridorer och massor av affischer på väggarna, filmer, tidskrifter, gamla möbler och intresseväckande ting, som en mycket särskild ringklocka i den lilla receptionen. Eller ta till exempel lamporna i den nya spektakulära relaxavdelningen i blått kakel med Leninskulpturer vid bubbelpoolen. Hela badanläggningen är kitchig så det förslår. Alltså knappast sparsmakat, men charmigt. Ägaren Lasse Diding är en verklig samlare som gillar att gå på auktioner. Han köper själv in allt till hotellet, från handfat och kakelugnar till gamla skrivbord och just kakel. - Fast böcker är mitt största intresse och på hotellet finns säkert närmare 15 000 titlar, bra litteratur som gästerna får låna, även ta med sig hem om de vill, och vi har väl cirka 700 filmer. Jag har personligen valt all musik som spelas i de allmänna utrymmena, visor, 70-talspop, jazz, bara musik som jag tycker om. I matsalen finns ett svart piano att lira på och en gitarr. Kulturen är viktig, det vill säga den personliga. Inte helt överraskande har många författare, skribenter och kulturpersonligheter bott på Gästis. Redan husets fasad vittnar om ett egensinne, och humor. Kör man bara förbi ser det ut som  om mannen som står och rakar sig i fönstret faktiskt står där livs levande och att det verkligen är skriftställaren Jan Myrdal som talar i sin mobil i porten mot parken. Fast det är på skoj, roliga målningar som drar blickarna till sig.- Min idé är att göra sådant som folk inte kommer på själva. Hotellet ska vara på mitt sätt, säger Lasse Diding. Hans far ägde fastigheten, en av Varbergs mest kända, uppkallad efter vetenskapsmannen och forskaren Otto Torell som växte upp i huset. Fadern hade också konditori i en del av byggnaden och som barn var Lasse där mest varje dag. För tjugo år sen tog han över hotellverksamheten efter sin bror, som drivit hotellet i tjugo år. Lasse var då lärare i svenska och historia och läste oändligt mycket böcker. Men han tvekade aldrig när det kom till att sadla om. För sju år sedan köpte han fastigheten av sin far. - Några förebilder? Nej, det har jag aldrig haft utan alltid gått helt och hållet på känsla och odlat min särart. När Lasse tog över hade hotellet 30 rum, nu har det 60 varav elva i ett annex tvärs över gatan, enkelrum, dubbelrum och sviter. Konferensrummen har alla badrum för att lätt kunna göras om till gästrum. Då för tjugo år sedan var hotellet nedgånget och i stort behov av renovering; det fanns inte ens toa på rummen. Idag är snygga badrum, helst stora med badkar, ett måste. - Kvinnor gillar fina badrum. Det är det första de kollar när de kommer in på rummet. Är badrummet inte tillräckligt fräscht flyttar de inte in. Och kvinnorna är en viktig målgrupp, säger Lasse. - Här bor även gubbar som jobbar på Ringhals och Värö bruk. Varberg är ju en stad som växer. En annan viktig målgrupp är de som kommer hit för att göra sig en trevlig helg. Numer har vi bättre beläggning på helgerna än i veckorna. Hotellet är trestjärnigt. Fyra stjärnor tycker han inte är något att stå efter. Det ska vara enkelt, det ska vara eget och det ska funka – och priserna lägre än åtminstone några konkurrenters.  Konkurrensen är förstås hård i den populära kurortsstaden och kommer främst från Hotell Fregatten i hamnen, Hotell Varberg i kvarteret intill, Stadshotellet också i närheten och Kurorten borta i Apelviken.Ett enkelrum på Lasse Didings familjehotell kostar runt tusenlappen och ett dubbelrum cirka 1500 kronor. Semesterpriserna är lägre och de trogna badgästerna, ofta väninnor som stannar en hel vecka, förvandlar hotellet till ett sommarpensionat. - Jag är här och skakar hand med alla. Priserna inkuderar alltid halvpension med mat på kvällen. För gästerna ska inte behöva känna att det kostar på för mycket att ta upp plånboken, att de helt enkelt inte har råd. - För mig är det en viktig del i verksamheten, säger Lasse, socialist i själ och hjärta. Dessutom bjussar hotellet på en rejäl kvällsbuffé och vin vid ankomst, eftermiddagskaffe varje dag, badrockar, tennisracketar, huvudvärkstabletter, hygienartiklar, tvättservice, ja till och med ett frimärke om det behövs. Lasse uppskattar beläggningen till 65 procent. Någon statistik har han inte. Under hans tjugo år har den sakta stigit och han menar att han borde nog ha byggt ut volymen tidigare. Förändringar, projekt och investeringar har trots allt avlöst varandra och nu väntar nya. Innergården ska byggas in med konferenssal och tio rum, receptionen ska göras om och lobbyn bli större. - Vandrarhemmet Skeppsgården ska bli hotell 2009 – jag har köpt det. Men det är en annan historia. Text: Monica Hirsch Bild: Jan Söderlind |