| Ur Hallands Nyheter, nr 181 2008: Myrdal på bröllopsresa Efter vigselceremonin i Skinnskatteberg kom de nygifta till Varberg  Ett riktigt mexikanskt storbröllop, fast i Skinnskatteberg. Nygifte Jan Myrdal, 81, kramar handen på sin 34 år yngre brud. Men innanför den mexikanska skjortan finner vi raskt debattören med bestämda åsikter om äktenskapet.En kortare bröllopsresa har fört dem till Varberg. Andrea Gaytan Vega, 47, lärde känna Jan år 2000. Hon har översatt hans verk till spanska. Hon träffade även dåvarande hustrun Gun Kessle, som gick bort förra året. -Han är mycket seriös, och frågade inte. Men när jag friade svarade han ja. -Vi roade oss med ett stort borgerligt bröllop. Västmanlands landshövding Mats Svegfors var vigselförrättare, han är också en intressant kulturkonservartiv debattör, berättar hennes make. Bröllopet firades 19 juli i Skinnskatteberg, där Jan bor sedan några år. På samma dag som han fyllde 81. Med mexikanskt tema och 200 gäster. Christina Andersson-Wiking visade runt på Länsmuseet i Varberg, med utställningen om kärlekens magi och ritualer, där det mesta kretsar kring bröllopet. En utställning som engagerade alla åldrar, såväl brudparet, som Andreas dotter Isolde, 7, värdparet på Hotell Gästis, Lasse Diding och Elisbeth Hallin, och hennes systerbarn, tioåriga trillingar. Värdarna är mångåriga vänner till Jan, som i målad form är ständig gäst på en av Gästis ytterdörrar. Debattören Jan Myrdal förnekar sig inte när han engagerat benar upp bröllopet i rit och juridik: -Det är viktigt att inte blanda ihop begreppen. Vigseln, inte bara den kyrkliga utan även den borgerliga, är en rit, juridiken som reglerar ägande och ansvar för barn något helt annat. >  -Sambolagen är ett djävulsverk, konstaterar han, och syftar på det bristande rättsliga skydd som den fortfarande ger för parterna inbördes och för barnen.-Jag skulle vilja tydliggöra den juridiska delen, och skilja den från riten. Han ser gärna en svensk modell som följer vad som gäller i flertalet länder i väst, med borgerlig juridisk del, och en rituell, exempelvis i kyrkan. Ett riktigt mexikanskt bröllop betyder inte bara tortillas och kyckling i chokladsås, mole. Det betyder också dricka. Jan åkte ner till kontinenten för att ladda upp med tequila, rom och champagne. I sådan mängd att det fortfarnade finns ett aktningsvärt förråd kvar i Skinnskatteberg. Gästerna fick dessutom se brudgummen i full mexikansk charroututstyrsel (mexikansk cowboy), det var bara hästen som saknades. -Det blev många margaritas, säger Jan. -Jag är dessutom döpt i Tequila, avslöjar Andrea, som nu siktar på ett sköterskejobb i sin nya hemort, förutom översättandet. För undvikande av eventuella missförstånd, får vi väl säga att hon talar om staden Tequila i den mexikanska provins där hon växte upp. Senare i höst väntar en längre bröllopsresa till Mocambique. -Jag har aldrig varit i det svarta Afrika, konstaterar Jan Myrdal, och hoppas att intrycken så småningom ska kunna avspeglas i tryckt form. Text: Jan Hellberg Bild: Lars-Gunnar Johansson |