| Ur Företagarna, nr 4 2008: Revolutionären som blev hotelldirektör och öppnade ett Leninbad  En revolutionär excentriker och inbiten samlare av gamla prylar. Men också en driftig affärsman som kan titulera sig Årets företagare. Möt Lasse Diding, ägare till Hotell Gästis i Varberg och en hotelldirektör utan motstycke. Varje människa har en historia att berätta och en del människor lyckas omvandla den sanningen i ett författarskap. Men vad gör man med det faktum att också hus, möbler, tavlor och de flesta ting har en historia att berätta? Lägger ner sina egna författarambitioner och blir en förmedlare, ser till att ge plats för alla de historier som bor omkring oss? Så gjorde i alla fall Lasse Diding, Varbergs egen "enfant terrible". Övertygad kommunist i själ och hjärta, tidigare och enligt egen uppgift en tveksam lärare i historia och svenska och än idag innehavare av Varbergs skramligaste Volvo. Dessutom en excentriker med svårartade litterära ambitioner. -När jag var 16 år upptäckte jag litteraturen och under de följande 30 åren var jag fullt övertygad om att jag skulle bli en stor och erkänd författare. Men eftersom jag är en tvångsneurotisk perfektionist, så var förutsättningarna inte de bästa. I slutet av 1980-talet, med författarplanerna ännu oanfrätta, dök möjligheten att ta över anrika Hotell Gästis i Varberg upp. Här, i det Torellska huset, hade människor njutit gästgiveri sedan 1892. -Hotellet var visserligen på fallrepet men jag tänkte att det ger mig en stadig inkomst så att jag kan satsa på författandet.  Unik inredningJo, nog var det ett något bedagat hotell som Lasse Diding tog över: 30 rum, inget med toalett eller bad, slitna korridorer och en på det hela taget omodern framtoning. Men hotellet hade historia och det fanns människor som hade tycke för de historierna. -Ja, våra kunder är en trogen skara. De gäster som var med då känner knappast igen sig idag. Samtidigt har de fått vara med om ett förvandlingsnummer i den högre skolan. Det rosa huset mitt emot Engelska parken ser ungefär ut som det alltid gjort. Men invändigt öppnar sig ett hotell som knappast har sin like någon annanstans. De ursprungliga 30 rummen är numera 60 till antalet och alla fullt utrustade - gott och väl för den som till äventyrs föredrar att hålla sig på rummet. Det är nämligen i resten av huset, bland de vinklar och vrår som uppstått när kreativiteten och ombyggnaderna tillåtits skölja fram genom de sammanfogade fastigheterna, som allt det spännande finns. Här blandas högt och lågt, kitsch med antikviteter, i en lika lustfylld som alldeles egen blandning. Resultatet är en hemtrevnad långt från de rätvinkliga och tröttsamt stylade hotell som trängs i varje stad. En rättvis beskrivning är hart när omöjlig att göra, hellre då en uppmaning att på ort och ställe syna det hotell som har 15 000 böcker som en viktig del av möblemanget. Som om nu inte de stora porträtten av Mao, Lenin och Che Guevara, vore nog... Kris gav bättre liv Omvandlingen av Hotell Gästis bottnar i Lasse Didings egen och ohjälpliga lekfullhet, i samlarmanin, de ständiga drömmarna och en envishet som går utanpå det mesta. Karaktärsdrag som varit nyttiga men som också höll på att kosta honom både liv och företag. När väl den stora livslögnen, den om det egna författarskapet, hade genomskådats blev hotellet allt, ett livsverk, rent av en religion. -Jag körde helt efter eget huvud, hade ständigt flera projekt igång samtidigt. Struntade i allt som inte hade med hotellet att göra och brände naturligtvis ut mig, gick in väggen, fick alkoholproblem, neuroser, allt du kan tänka dig. Behandlig på Nämdemannsgården följde och med den en spirande insikt om att det går att ta hjälp av andra, man behöver inte spänna sig oavbrutet, det är tillåtet att släppa greppet. -Och när man göra det, då blir allt bättre, det är det som är så fantastiskt.  Den personliga krisen kulminerade 2005 men gjorde samtidigt Lasse Diding till både en bättre människa och en bättre företagare.-Som tur var hann jag inte göra något riktigt dumt innan jag tog hjälp, det är annars inte ovanligt, har jag lärt mig. Jo, en sak har jag för mina synder, vandrarhemmet Skeppsgården. Det köptes in 2005 men istället för att låta den fungerande verksamheten rulla på och generera pengar, stängdes det och alla inventarier revs ut i akt och mening att göra något nytt av det. Och där står det fortfarande, ett tomt skall mitt i Varberg med taxamentern påslagen. -Jag vet precis vad jag skall göra med det. Planerna är klara men numera tar jag ett projekt i taget. Sju nya rum, mer konferensutrymmen, större lobby och lite andra åtgärder i hotellet först, Skeppsgården sen. Står säkert nu Förra året utsågs Lasse Diding till Årets företagare i Varberg. Inte illa för en person som säger sig vara en total amatör vad gäller ekonomi bortsett från den viktiga insikten att det skall vara mer pengar in, än pengar ut. Idag står företaget på stabil grund med cirka 65 procents beläggning i snitt. Visserligen är det en uppskattning, någon exakt statistik har han inte. Viktigare då att beläggningen rymmer ett stort mått av gäster som gärna återvänder om och om igen, lockade dels av miljön men också av hotellets devis att "allt skall inte kosta". -Gratis kvällsbuffé, kostnadsfria lån av allt från videofilmer till tennisracket och joggingoverall och den som vill, får gärna ta med sig en bok hem. För att läsa klart den historia som boken beskriver kan tänkas. Om det nu behövs när alla de historier som bor i de olika prylarna som trängs i rum, korridorer och samlingsrum nu samsats i en ny och ännu mer spännande historia, den om Hotell Gästis i Varberg. En historia som inte på långa vägar är slut. Ett äkta Leninbad Det senaste tillskottet i Hotell Gästis är ett eget spa, en anläggning som bär Lars Didings tydliga prägel. Det är nämnligen ett "Leninbad", inspirerat av en liknande anläggning i källaren till Smolnijpalatset i Leningrad, nuvarande St Petersburg, där Lenin ofta badade under revolutionsåren 1917-18. -Jag besökte det 1983 och har sparat på den idén sen dess. I hotellets 1700-talsvalv i källaren breder nu ett helkaklat kurbad ut sig, mörkblått till färgen och överallt dekorerat med bilder, byster och reliefer av Lenin, för att nu inte tala om kristallkronor, keramiska friser, antika handfat och andra detaljer från samlare Didings gömmor. Badandet görs sedan i hetbadsbassäng, kallbad, ångbastu och fotbad. I källaren finns också behandlingsrum för massage och stora relaxrum, naturligtvis med tillhörande bibliotek. Text: Anders Carlsson |