DEBATT: Om man som Petter Lindgren i Aftonbladet i lördags drar en skarp gräns mellan det nystiftade Leninpriset och Lenins fredspris är det ungefär som att anse att Riksbankens ekonomipris till Alfred Nobels minne inte har något som helst med Nobelpriset att skaffa. När han sen i stället vill bunta ihop det från 1925 till 1934 utdelade Leninpriset med det fem år senare instiftade Stalinpriset är det djupt ohederligt.
Från 1956 delades Lenins fredspris ut främst till internationella kulturpersonligheter, medan Leninpriset i första hand gick till medborgare i Sovjetunionen. Det är dessa bägge priser i Lenins namn som vi menar hävdade ett brett humanistiskt och socialistiskt perspektiv i kalla krigets stora samhällsfrågor. Stalinpriset levde samtidigt kvar som Sovjetunionens statliga pris och hade ett annat och snävare perspektiv när det valde pristagare. Det är således de bägge Leninprisernas inriktning vi med vårt pris vill anknyta till. Här blir också två så olikt olydiga författare som Jan Myrdal och Mattias Gardell alldeles naturliga namn.
Lasse Diding
Initiativtagare till Jan Myrdals stora pris - Leninpriset |
SVAR DIREKT: Jag medger att jag kunde ha dragit en skarpare gräns mellan Leninpriset och Stalinpriset, även om de fyllde ungefär sanna propagandistiska funktion. Däremot kan jag omöjligen dra en gräns mellan samtida pris utdelade i Lenins namn och det som hände med "olydiga" författare i Sovjetunionen under Lenins styre.
Petter Lindgren
Bild: Börje Thurresson |
