| Ur Hallands Nyheter, 26 mars 2009: Från stålbad till bastubad Debatt. Leninprisets ironi uppskattas av Mircea Nitescu, Varberg. Min gode vän Svens röst lät hes och upphetsad. Har du sett att man delar ut ett Leninpris i Varberg? Du med din bakgrund i Östeuropa måste bemöta detta. Det är hemskt att diktatorns namn överhuvudtaget uttalas. Vart är vi på väg, ropade han upprörd? Jag log bara lite gåtfullt och sade att jag var lycklig. Visst hade jag lidit under det leninistiska förtrycket. Personkulten kring Lenin sträckte sig så långt efter hans död 1924 att den nådde med full kraft även min generation. Som en tung och giftig ånga från smält bly, blandad med känslokyla och cynism, vilade hans ande över oss, och genom ögonen på de tiotusentals gigantiska Leninstatyerna övervakade han sitt livsverk, ”det kommunistiska paradiset”. Även mitt liv har, under flera decennier, övervakats av ”den store fadern”. Vi levde i väldiga välbevakade fängelser, kallade socialistiska folkrepubliker, som befolkades av gråa, rädda, tysta och introverta individer. Vi hade olika sätt att överleva som värdiga människor, varav självmord var ett. Jag överlevde tack vare mina pamfletter, många av dem om ”den store fadern”. Som kulturarbetare med författarambitioner hade jag inga andra vapen att ta till. Jag författade en massa, men bara för mig själv, och jag vågade inte skriva ner det. Jag kände ofta hur statyns blick borrade sig genom nackskinnet på mig och undrade då om ”fadern” kunde se pamfletterna bland mina innersta tankar. Man fick dödsstraff för mindre, men denna bedrägliga tillflykt från det ”kommunistiska paradiset” var min drog och min livlina. Många år efteråt möter jag kvintessensen av alla mina oskrivna pamfletter, en alldeles levande pamflett, på Hotell Gästis i Varberg. Ett briljant practical joke som pressar Leninbegreppet i en mänsklig form. På Gästis jobbar Lenin bl a som badvakt. Hans porträtt hänger mellan jacuzzin och bastun och hans ögon vakar numera över rumpor och hängbröst. Man får t o m hångla framför honom, helst böghångla. Det är för honom en nyttig upplevelse, då i hans tidigare värld var sex som inte ledde till nya adepter antiproduktivt och därmed straffbart. På Gästis delas Leninpriset ut för ett verk om tortyr, Lenins stora specialitet. Det är amerikansk tortyr och då är det fråga om amatörer i en jämförelse. Ett Leninpris för amerikansk tortyr är dock ett mäktigt erkännande, och vakterna på Guantanamo borde känna sig smickrade och stolta. Att symboliskt binda samman Guantanamo med Gulag är genialiskt i sin enkelhet. Denna levande Leninpamflett når dock sin absoluta klimax då hotell-ägaren, framgångsrik kapitalist och årets företagare, tar på sig vänsterkepsen och står som värd för prisutdelningen. Vladimir Iljitj gör nu entré i sin ultimata gestaltning, som företagets PR-bas, med uppgift att dra in stålar till kapitalet. Nej Sven, jag kan varken vara upprörd eller bitter. Inte ens i mina hetaste fantasier skulle jag ha vågat avbilda ”den store fadern” som badvakt och turistmanager i kapitalets tjänst, eller som grundare av ett pris som påminner om den gullige Hollywoods Frankenstein. Jag kan nu förlåta dig Vladimir Iljitj. Fortsätt med att jobba hårt och dela ut lustiga priser. Jag är jätteimponerad över att även du till sist har anammat kommersialismens subtila förfaringssätt. Mircea Nitescu |