| Ur Fria Tidningen, 27 mars 2009: Leninpriset till anarkist  Religionshistorikern, FRIA-krönikören och frihetliga socialisten Mattias Gardell får det nyinstiftade Leninpriset på 100 000 kronor.– Det är mycket glädjande – och underhållande, i den bemärkelsen att jag inte alls är leninist, säger Mattias Gardell. När Jan Myrdals stora pris Leninpriset snart delas ut för första gången heter mottagaren Mattias Gardell. Han tilldelas priset med motiveringen att han ”på ett ovanligt och modigt sätt tagit brett intellektuellt ansvar långt utanför de akademiska sammanhang, där han har sin utkomst”. – Det var omtumlande, jag visste inte ens att priset fanns när de ringde. Men det är mycket glädjande – och underhållande, i den bemärkelsen att jag inte alls är leninist, säger Mattias Gardell, som kallar sig frihetlig alternativt frihetlig socialist. – Jag accepterade ju en medalj av kungen 2003 för förtjänstfull humanistisk forskning. Kan man ta emot ett pris av kungen kan man ta emot ett Leninpris. Prissumman är på 100 000 kronor. Vad ska du göra med pengarna? – Åh, det kommer in väldigt fint, jag vet faktiskt inte riktigt. Jag har stora skulder av mitt jobb, så är jag klok ska det väl gå till räkningar. Och resor och litteratur. Mattias Gardells senaste bok Tortyrens återkomst, som utkom på Leopard förlag förra året, har blivit mycket uppmärksammad. I boken blottlägger han den ideologi som legitimerar tortyr och visar hur USA:s regering medvetet sanktionerat användningen av detsamma. – Det känns som det mest angelägna jag har skrivit. Jag hoppas att den blir använd i det offentliga samtalet och i det politiska tänkandet kring de här frågorna. Jag tror att vi måste agera med full kraft om vi vill slå vakt om demokratin. För det kan mycket väl vara så att demokrati, en senkommen idé i det mänskliga politiska tänkandet, snabbt blir överspelad. Han oroar sig för att många numera tar demokratin för given. En farlig utveckling, menar han. – Jag har pratat med en granne här i huset som är 92 år, han berättar hur han ser demokratin urholkas. ”Ni ungdomar måste ta över”, säger han till mig, ”tror ni att det var så lätt att skapa det här?”. Han har alldeles rätt. Men det har blivit svårt att tänka utanför de sanningsregimer som har etablerats. Visst hopp ger dock den nya administrationen i Vita huset. – Jag är extremt glad att Obama är tillsatt, jag delar det här ruset, det är fantastiskt. Samtidigt sänder han väldigt motsägelsefulla signaler. Obama har till exempel inte ifrågasatt idén om att USA ska vara världens ledare. Mattias Gardell har flera nya böcker på gång. En av dem handlar om hur medierna skildrar Israel-Palestinakonflikten. – Konflikten beskrivs utifrån dubbla måttstockar. En handling bedöms inte i sig utan får sitt värde beroende på vilken aktör som utför den. Han ger ett exempel från 2006. Dåvarande utrikesminister Jan Eliasson fördömde att en palestinsk milis hade kidnappat en israelisk soldat. Men händelsen hade föregåtts av att israelisk militär hade gripit två palestinska milismän. Om detta var det tyst. – Några dagar senare gick israelisk militär in i palestinska städer och förde bort 20 nyvalda parlamentsledamöter. De försvann någonstans i fängelsesystemet. Då sade Eliasson ingenting, förmodligen såg han det inte som en kidnappning utan som något helt legitimt. Men hur skulle det ha bedömts om det omvända hade hänt, om palestinsk milis i nattliga räder bortförde israeliska ministrar? Den här boken handlar om det. Genom språket producerar vi en bild av hur man ska förstå den här konflikten, en i grunden kolonial konflikt. Hur kommer det sig att du blev så intresserad av islam? – Jag intresserar mig för spänningsfältet mellan religion och politik, hur de påverkar varandra och de olika exkluderingsmekanismer som finns. Islams politiska landskap är ett område, men jag har också skrivit om vit makt-sfärens dimensioner. Så som vår verklighet ser ut i dag är det angeläget att man försöker berätta om tingens ordning. Text: Kristian Borg Bild: Eva Wernlid |