| Ur Proletären, nr 16 - april 2009: Mattias Gardell är i gott sällskap  Den maktslickande historikern Peter Englund, som till sommaren intar posten som Svenska Akedemiens ständige sekreterare, ondgör sig över att religionshistorikern Mattias Gardell tacksamt mottar Jan Myrdalsällskapets stora pris, också kallat Leninpriset. Enligt Englund uppvisar Gardell en monumental historielöshet genom att motta ett pris som bär namn efter den ryske revolutionens portalfigur. Nog borde Gardell begripa det djupt omoraliska i Lenins gärning, detta att detronisera den upphöjde tsaren och med honom kapitalist- och gödsägarmakten i Ryssland. Till förmån för simpel arbetar- och bondemakt. För så mycket mer hann Lenin inte med att uträtta under sina knappa sju år som revolutionsledare, vilket alla riktiga historiker vet. I ett patetiskt försök att vara ironisk låter Englund meddela att han själv nu beslutat instifta ett pris till Pol Pots minne, som skall föräras Mattias Gardell. Som om det inte var nog med att Englund redan delar ut pris till minne av krigskapitalisten Alfred Nobel. Ohistoriska historiker Man skall kanske inte förundras över att en historiker av Englunds snitt är bottenlöst ohistorisk, men för ordningens skull vill vi ändå upplysa honom om att Leninpristagaren Gardell är i gott sällskap med bland andra Englunds företrädare i Svenska akademien, Artur Lundkvist, som mottog Leninpriset 1958, visserligen inte utdelat av Jan Myrdalsällskapet, men väl i namn av den Lenin som då hade varit död i 34 år. Som självständigt tänkande intellektuell var Artur Lundkvist mycket stolt över denna utmärkelse. Bland andra bemärkta Leninpristagare, som väl Englund nu avser att postumt hedra med sitt egna Pol Pot-pris finns namn som Halldór Laxness (1949), Pablo Picasso (1959), Martin Andersen Nexø (1951), Pablo Neruda (1953), Bertolt Brecht (1954), Nelson Mandela (1990), Oscar Niemeyer (1963), Miguel Angel Asturias (1966), Angela Davis (1979) och Mikis Theodorakis (1983), detta bara för att nämna några av många, många Leninpristagare. Får vi föreslå att Englund börjar med att dela ut Pol Pot-priset till sig själv och att han sedan behåller det som vandringspris. Som den historiens vandal han är. Anders Carlsson |